I morse vaknade jag av att jag grät. Jag drömde att farfar (gammelfarfar) levde och att han var jättesjuk och låg på sjukhus. Jag ville hälsa på honom eftersom han bara hade några timmar kvar, men malin vägrade. Hon ville till stan och för att hon inte ville se honom i det tillståndet. Jag tyckte det kändes konstigt att träffa honom eftersom vi inte hade varit hos honom på ett år. Sen när vi väl kom till sjukhuset såg jag hans hand. Den såg ut percis som den brukade. Sen vaknade jag och hela dagen har jag trott att det har varit sant. Väldigt svårt att smälta.
Nu när jag tittar ut finns det endast en stjärna på himlen som lyser. Farfar!